En berg och dalbana
Dagarna går.. i vissa fall är det bra, i andra inte. Har tre fördjupningsarbeten på komvux som står mig upp till halsen, två prov + några mindre inlämningar kvar. I det fallet skulle det inte sitta fel med några extra dagar.. O andra sidan så närmar sig helgen, resan och som det verkar just nu, en nystart bara mer och mer.. undra vart jag befinner mig om 1 år? vem är jag då, eller med vem är jag då? vart är jag då? och vad gör jag då?
Den som lever får veta..
Nästa vecka är sista gången för vissa av mina dansgrupper. Känns trist, jättetrist. Man har börjat fästa sig så myket vid dom. Känns som mina egna små barn ibland, faktiskt. Dans knyter samman ett speciellt band mellan människor, minst sagt.
*
Man säger alltid att livet är som en berg och dalbana..
först igår funderade jag verkligen över vad det betydde
eller man kanske ska säga att jag tog åt mig av
vad det faktiskt innebar?
Alla ramlar vi någon gång, stora som små
oavsett fall så ställer vi oss alltid upp
även om det ibland tar längre tid så blir vi aldrig liggandes föralltid
inget fall är omöjligt att resa sig från, såvida du inte gör det omöjligt
alla har vi minuter, dagar, veckor och längre perioder av olust
inför livet , men varför göra det sämre än vad det redan är?
Har du en gång klivit på attraktionen finns det ingen väg ut
vi blir fast ända tills åkturen är slut
en åktur upp och ner, precis som en berg och dalbana
topparna kommer du alltid nå, dom finns där och väntar på dig
men det är i dina händer valet ligger om dalarna ska fyllas med glädje
eller bara ännu mer sorg på din resa dit..
