Nostalgi
Hela söndagen har gått åt till att städa, packa och rensa bland all min skit jag har överallt. Garage, förråd, rum.. ja gud vet var. Jag samlar på mig alldeles för mycket. Mamma har nog rätt på den punkten. Men det är ju så trist och slänga saker. Dom kan ju alltid komma till nytta nån gång? Hittade en massa gamla block som jag fört nån sorts dagbok i när jag var yngre. Det mesta var från åren 2002-2003. Håller på och läser igenom dom nu. Fastnade i sängen med blocken framför mig och kände mig precis som jag gjorde när jag skrev raderna för 7 år sedan. Att man minns vissa tillfällen så tydligt. Även om det inte alltid är något speciellt tillfälle så kommer man så väl ihåg hur man satt eller var man var, vem man var med, hur det luktade, såg ut och kändes.. ja allt det där man inte tror man ska komma ihåg men som sitter så långt inne. Både bra och dåliga minnen. Roliga och tråkiga tillfällen. Underbara och mindre underbara sekunder, minuter, dagar och nu år..
Kan inte alls somna. Är inte ens lite trött. Det komiska är att jag precis hörde nåt utifrån köket. Tittade ut och där står min kära bror och kokar kaffe. För det första så är klockan halv 3 på natten och för det andra så dricker han inte ens kaffe men tydligen skulle han se nån film som började på tv kl 3 så han var visst i behov av nåt uppiggande. Dagens ungdom alltså. Men jag kanske borde sätta mig och se den jag med, umgås lite med lillbrorsan innan jag flyttar ifrån familjen på tisdag? Ja det gör jag nog. Först ska jag bara lägga in den text jag och mia skrev och hade i slutet av vårat projektarbete. Hittade den bland allt bråte idag med. Vi gjorde självklart ett dansarbete och dansade till denna text i slutet. Ett riktigt bra arbete måste jag säga. Det skulle jag vilja göra om.
Du, en ängel vid min sida
En ängel med den sköraste kropp,
men en ängel med det starkaste hjärta jag någonsin mött
Du kom att bli min räddning
En räddning från ingenstans,
men det kom ändå att bli min räddning från allt
Från gatans liv och ensamheten..
Vem önskar sig egentligen en sådan tillvaro?
Du förvandlade mitt liv från meningslöst till ett liv med mening
Vem hade någonsin trott att människor som vi skulle få chansen
att känna sådan kärlek?
Människor som i hela sitt liv enbart setts som luft,
luft som för alla är en självklarhet
Det har alltid funnits där och det kommer alltid vara något
som vi inte lägger märke till
Dessa förbipasserande människor
För er består en vardag av trygghet och värme
För oss består den av kalla nätter och utanförskap
Man kan likna det vid en cirkel
Det är omöjligt att finna en ände
Likt en människas liv finns det ändå en början och ett slut
Ditt liv tog dom, oss delade dom på
Vad hade just vi gjort för att förtjäna detta?
Våra liv som sakta men säkert började kännas mer värdefulla
Två liv som gick från en mörk sida till en ljus
Utan dig hade jag aldrig vågat ta steget, aldrig hittat en väg ut
Du fick mig att tänka till..
Jag har bestämt mig!
Kan inte alls somna. Är inte ens lite trött. Det komiska är att jag precis hörde nåt utifrån köket. Tittade ut och där står min kära bror och kokar kaffe. För det första så är klockan halv 3 på natten och för det andra så dricker han inte ens kaffe men tydligen skulle han se nån film som började på tv kl 3 så han var visst i behov av nåt uppiggande. Dagens ungdom alltså. Men jag kanske borde sätta mig och se den jag med, umgås lite med lillbrorsan innan jag flyttar ifrån familjen på tisdag? Ja det gör jag nog. Först ska jag bara lägga in den text jag och mia skrev och hade i slutet av vårat projektarbete. Hittade den bland allt bråte idag med. Vi gjorde självklart ett dansarbete och dansade till denna text i slutet. Ett riktigt bra arbete måste jag säga. Det skulle jag vilja göra om.
Du, en ängel vid min sida
En ängel med den sköraste kropp,
men en ängel med det starkaste hjärta jag någonsin mött
Du kom att bli min räddning
En räddning från ingenstans,
men det kom ändå att bli min räddning från allt
Från gatans liv och ensamheten..
Vem önskar sig egentligen en sådan tillvaro?
Du förvandlade mitt liv från meningslöst till ett liv med mening
Vem hade någonsin trott att människor som vi skulle få chansen
att känna sådan kärlek?
Människor som i hela sitt liv enbart setts som luft,
luft som för alla är en självklarhet
Det har alltid funnits där och det kommer alltid vara något
som vi inte lägger märke till
Dessa förbipasserande människor
För er består en vardag av trygghet och värme
För oss består den av kalla nätter och utanförskap
Man kan likna det vid en cirkel
Det är omöjligt att finna en ände
Likt en människas liv finns det ändå en början och ett slut
Ditt liv tog dom, oss delade dom på
Vad hade just vi gjort för att förtjäna detta?
Våra liv som sakta men säkert började kännas mer värdefulla
Två liv som gick från en mörk sida till en ljus
Utan dig hade jag aldrig vågat ta steget, aldrig hittat en väg ut
Du fick mig att tänka till..
Jag har bestämt mig!
Kommentarer
Trackback
