Lyckligt sorgsen
- Mitt livs resa, med mina livs kamrater
Jag har inte tagit mig orken att sätta mig här. Orken att skriva om resan, om att jag kommit hem igen. Allt känns så tomt, så tyst, så kallt. Vad är sverige med sin kyla och trista kultur jämfört med thailand, bali och malaysia? Skillnaden mellan att landa på arlanda där ingen bryr sig om att man överhuvudtaget finns till att komma i land på en flygplats eller helt öde ö i västvärlden där alla rycker och sliter i en. Visst, man tröttnar på det nåt så fruktansvärt och önskar mer än hälften av gångerna att dom bara kunde försvinna ur ens åsyn.. Väl hemma inser man hur mycket man bara vill ha den där jobbiga thailändare hängandes efter sig. Det är komiskt. Att man alltid vill ha det man inte har och att man inte förrens man kommer hem inser hur bra man egentligen har haft det. Man tar bara allt för givet. Vakna upp, gå ut från sin bungalow i enbart bikini, sätta sig på en restaurang på den kritvita stranden, beställa frukost, gå och ta ett dopp i det turkosa vattnet medans man väntar på att frukosten ska bli klar och sen bara kunna njuta och göra vad man vill resten av dagen.. Kanske ta en snorkeltur, titta på koraller (som man sett såå många gånger så att man knappt bryr sig längre), simma ner och klappa jättesköldpaddorna och ta sig en tur för att titta på hajarna. Allt det där som känns så långt borta när man sitter hemma framför datorn och ska beställa resa, allt det där som blir verklighet och sen vardag när man väl kommit iväg. Jag som till och med var skeptiskt till resan dagarna innan vi åkte. Hur tänkte jag då? Om jag fick en önskning i hela världen just nu skulle jag inget hellre än att vilja åka tillbaka, och om jag bara fick välja ett resmål, en plats skulle jag om någon minut befinna mig på bali igen, på poppis 1 och new arena. Kanske blir det att surfa på dagen med lite beachvolley efter, eller bara slappa vid poolen och ta en öl i poolbaren? Kvällen bjuder garanterat på förfest utanför rum 331, bra musik, underbara människor, vidare till vårat "förkröksställe", in på espresso bar en sväng för att lyssna på livemusik och köpa mängder med jackshots för att sen dra vidare till bounty där vi dansade oss svettiga tills vi inte hade någon ork kvar i kropparna .. Jag vet, det låter underbart. Det var underbart. Dock ska jag inte favorisera någon plats, även om bali är det ställe jag skulle åka till om jag fick välja här och nu. Alla platser har sin historia, sina minnen, händelser och personer som man delat dom med. Tack för att jag får vara lyckligt sorgsen. Tack till alla, framförallt frida och josefin, som gjort denna resa till vad den blev. Tack för att ni gjorde den perfekt. Jag kunde inte varit mer nöjd än vad jag är.
Minnena är många,
minnena är fantastiska.
Männiksorna vi mött är många,
människorna vi mött är fantastiska.
Platserna vi besökt är många,
platserna vi besökt är fantastiska.
Äventyren vi gjort är många,
äventyren vi gjort är fantastiska.
Resan vi gjort är en enda,
men resan vi gjort är fantastisk!
Jag har inte tagit mig orken att sätta mig här. Orken att skriva om resan, om att jag kommit hem igen. Allt känns så tomt, så tyst, så kallt. Vad är sverige med sin kyla och trista kultur jämfört med thailand, bali och malaysia? Skillnaden mellan att landa på arlanda där ingen bryr sig om att man överhuvudtaget finns till att komma i land på en flygplats eller helt öde ö i västvärlden där alla rycker och sliter i en. Visst, man tröttnar på det nåt så fruktansvärt och önskar mer än hälften av gångerna att dom bara kunde försvinna ur ens åsyn.. Väl hemma inser man hur mycket man bara vill ha den där jobbiga thailändare hängandes efter sig. Det är komiskt. Att man alltid vill ha det man inte har och att man inte förrens man kommer hem inser hur bra man egentligen har haft det. Man tar bara allt för givet. Vakna upp, gå ut från sin bungalow i enbart bikini, sätta sig på en restaurang på den kritvita stranden, beställa frukost, gå och ta ett dopp i det turkosa vattnet medans man väntar på att frukosten ska bli klar och sen bara kunna njuta och göra vad man vill resten av dagen.. Kanske ta en snorkeltur, titta på koraller (som man sett såå många gånger så att man knappt bryr sig längre), simma ner och klappa jättesköldpaddorna och ta sig en tur för att titta på hajarna. Allt det där som känns så långt borta när man sitter hemma framför datorn och ska beställa resa, allt det där som blir verklighet och sen vardag när man väl kommit iväg. Jag som till och med var skeptiskt till resan dagarna innan vi åkte. Hur tänkte jag då? Om jag fick en önskning i hela världen just nu skulle jag inget hellre än att vilja åka tillbaka, och om jag bara fick välja ett resmål, en plats skulle jag om någon minut befinna mig på bali igen, på poppis 1 och new arena. Kanske blir det att surfa på dagen med lite beachvolley efter, eller bara slappa vid poolen och ta en öl i poolbaren? Kvällen bjuder garanterat på förfest utanför rum 331, bra musik, underbara människor, vidare till vårat "förkröksställe", in på espresso bar en sväng för att lyssna på livemusik och köpa mängder med jackshots för att sen dra vidare till bounty där vi dansade oss svettiga tills vi inte hade någon ork kvar i kropparna .. Jag vet, det låter underbart. Det var underbart. Dock ska jag inte favorisera någon plats, även om bali är det ställe jag skulle åka till om jag fick välja här och nu. Alla platser har sin historia, sina minnen, händelser och personer som man delat dom med. Tack för att jag får vara lyckligt sorgsen. Tack till alla, framförallt frida och josefin, som gjort denna resa till vad den blev. Tack för att ni gjorde den perfekt. Jag kunde inte varit mer nöjd än vad jag är.
Minnena är många,
minnena är fantastiska.
Männiksorna vi mött är många,
människorna vi mött är fantastiska.
Platserna vi besökt är många,
platserna vi besökt är fantastiska.
Äventyren vi gjort är många,
äventyren vi gjort är fantastiska.
Resan vi gjort är en enda,
men resan vi gjort är fantastisk!
Kommentarer
Trackback
